Orsa Grönklitt

Äntligen snö under fötterna istället för asfalt! En fantastiskt härlig helg har passerat med mycket snö och skidor, men å andra sidan mycket slitsam. Det är ganska många höjdmeter man klättrar när man åker upp till Orsa Grönklitt. På torsdagskvällen när vi passerade genom Orsa var det knappast någon snö, men när vi började komma upp på höjden blev det betydligt mycket snörikare. Fortsättningsvis snöade det med en temperatur mellan 0 /-2 grader kallt i stort sett under hela helgen.

På fredagen var det grymt mycket folk, flera klubbar var uppe och tränade b.l.a Hallby och Lager 157 ski Team, men det var inget stort hinder för träningen. Jag insåg ganska omgående hur bekväm jag blivit på grund av rullskidorna - bara att ta med sig och åka. Nu när det blev träning på snö gjorde en massa nya moment inträde som jag nästan glömt bort. Fästvallan. På grund av det föret som var under helgen, alltså att det snöade mellan 0 - (-2) grader var det mycket svårt att få ett bra fäste med rätt valla. Första passet hade jag uselt fäste, men det har inte enbart med att det var svår vallade förhållanden utan även att min diagonala teknik inte är särskilt bra. Men jag fick tillfälle att öva upp den under helgen och det gav resultat i backarna.

Det fanns olika valmöjligheter rörande bana, en 3 km lång bana som var pistad och spårad, men mycket kuperad. Sedan fanns det en 14 km bana (om inte längre) som till en början enbart var pistad/öppen för skate, men det gick lika bra att staka på den banan också. 14 km banan var riktigt fin, men under lördagen när det snöade som mest blev det riktigt svår åkt eftersom det var mycket lös snö och värdelösa spår. Men lika bra träning för det, även om jag kunde bli riktigt irriterad. (https://www.orsagronklitt.se/paa-plats/aktuell-spaarstatus/)

Antalet timmar ute i spåren blev mycket, därav att jag säger att det blev slitsamt. Jag blev allt tröttare för varje pass så att säga. Det blev totalt 4 - 6 timmar träning om dagen. Ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass. Jag åkte lite mer än drygt 11 mil under helgen, så jag kände mig rätt så tilltygad på vägen hem i söndags. I lördags var jag så trött efter första passet att jag sov 1 timme för att orka nästa. Eftersom föret var så pass svår åkt så gjorde det träningen mycket tuffare och det gick dessutom inte särskilt fort, trots att jag vet att jag har bra glid på skidorna. Är van vid rullskidorna då det går betydligt mycket fortare, men skulle det exempelvis vara så att det var 5 grader kallt och ingen nederbörd hade det gått betydligt fortare i spåren. Det är helt enkelt nackdelen med riktiga skidor, att vädret och snön har enormt stor betydelse för hur lätt åkt det är.

Tillbaka i snöfattiga Tranås får jag återgå till mina vanliga träningsrutiner och åka ner till Aneby eller Eksjö för att åka på deras konstsnö spår. Rullskidorna har nu gjort sitt för i år.