Vasaloppet 2019

Målet är slutligen passerat och avklarat. Det blev en fruktansvärd utmaning med snö, motvind och obefintliga spår. Det är svårt att föreställa sig 90 km i kärv nysnö där spår saknas, det värsta jag någonsin utsatt mig för. Även om jag var mentalt förberedd på vad vädret skulle erbjuda för förutsättningar räckte det knappast hela vägen, men loppet fullbordades. Här kommer en sammanfattning över varje kontroll under loppet:

Smågan 80km:

(placering 4976)

Den första 3 km långa uppförsbacken var bestigen. De dryga 10 km till Smågan tog över 60 min då klockan var 09:10 när jag passerade första kontrollen med ett genomsnittstempo på 6.23. Det gick alltså otroligt långsamt. Men det var jag beredd på, men de dåliga väderförhållandena gjorde troligen att det gick ännu långsammare. I första uppförsbacken stod det nästan still och pga lössnön fick du inget fäste. Därför fick jag regelbundet hålla emot med stavarna och den statiska rörelsen resulterade i att jag redan då drog på mig mjölksyra i tricepsen och kände mig helt stum. Det släppte lyckligtvis efter backen.

Angående backar så upplevde jag inte att längden på dem var något jag upplevde jobbigt. Det var snarare hur föret i dem såg ut, något som minst sagt var hemskt. Det existerade ju som sagt inga spår och i backarna var det som värst som bestod av ett tjockt lager pudersnö som du sjönk ned i likt det skulle vara sand. Det gick alltså knappast att saxa ordentligt upp för backarna och det sög så grymt mycket energi ur benen eftersom det var precis som snöpulsning. Jag löste det de flesta gångerna genom att kliva ut i kanterna av backarna där det var hårdare snö och där jag hade fäste. Där kunde jag springa förbi många och jag tror att det var i backarna som jag därför tog flest placeringar.

Mångsbodarna 66 km:

(placering 5137)

Strax innan Mångsbodarna inser jag att det är helt hopplöst att jaga tid som jag ursprungligen planerat. Väl framme vid kontrollen hade de hittills 24 km tagit 2 h och 13 min (klockan 10:13). Det var alldeles för långsamt för att nå den tidsintervall jag hade strävat efter. Men jag var helt oförmögen att göra något åt det. Det gick otroligt trögt i snön och det existerade inga spår. De "spår" som var befintliga bestod av drygt två led av åkare. Ute i vasaloppsspåren fungerar det huvudsakligen så att det är fyra spår, två för "långsammare åkning" och två för "omkörning" eller "snabbare" åkare. I den rådande väderleken fanns inte denna spår struktur. Därför gick det inte att åka om andra deltagare utan det bildades stora led och jag fick helt enkelt acceptera det och följa ledet och det tempo som hölls. Det skulle kosta allt för mycket energi att ställa sig utanför "spåret" och staka om andra och det var dessutom för mycket folk för att överhuvudtaget kunna köra om så många ifall att du önskade att åka fortare.

Risberg 56 km:

(placering 4666)

Klockan 11:02 och 35 km avverkade. Här någonstans får jag insikten om att det verkligen inte handlar om tid utan det handlar om att överleva. Samtidigt görs en ganska stor tempoökning av mig i den här delen av loppet, som håller i sig nästan hela loppet. Det kommer att framgå i antalet placeringar som jag tar. Det är fortfarande något mycket folk men något glesare.

Evertsberg 43 km:

(placering 4335)

Klockan 12:10 och 47 km avverkade. Ett viktigt mentalt mål under loppet. Mindre än hälften av loppet kvar. Vissa delar fram till Evertsberg var riktigt plågsamma. Jag var aldrig riktigt sliten i kroppen, men mina fingrar gjorde så fruktansvärt ont. Något jag absolut inte var förberedd på. Kunde inte sträcka ut dem och det plågade mig vid varje stavtag. Övervägde en gång om jag till och med skulle avbryta. Aldrig tidigare varit med om den typen av smärta och jag vet inte vad det berodde på. Att få en sådan typ av smärta i mitten av loppet och veta att du har drygt 4 h kvar ute i spåren var en riktig psykologisk påfrestning.

Men efter Evertsberg släppte smärtan ganska mycket och jag fick ny energi. Jag orkade hålla samma tempoväxling som tidigare och kände mig faktiskt inte alls trött, utan snarare piggare än tidigare. Det skulle däremot ändras i slutet av loppet. Men jag fortsatte att plocka placeringar.

Oxberg 28 km:

(placering 3907)

Klockan 13:20 och 62 km avverkade. Här har jag min kropp ansträngt sig fysiskt i över 5h. Jag har nu överstigit den längsta tiden jag någonsin tidigare tränat eller åkt skidor. Men kände mig fortfarande pigg. Här hade jag avverkat 2/3 av loppet och 28 km kändes just då som ingenting.

Hökberg 19 km:

(placering 3837)

Klockan 14:14 och 71 km avverkade. Nu börjar det verkligen kännas i mina axlar och armbågar och det kommer att bli värre. Det har tagit 6 h och 14 min att skida sig hit. Hade förutsättningarna varit de jag hade hoppats på hade jag hoppats att vara i mål efter drygt 25 min till ute i spåren. Nu var det långt ifrån så och 19 km återstod.

Vid alla kontrollerna har jag försökt att vara så effektiv som möjlig. Jag drack varje dryck som fanns tillgänglig på varje kontroll (förutom kaffe som fanns i slutet) och tog en vetebulle på de flesta kontrollerna. Jag var noga med att stanna så lite det bara gick och åt bullen i farten när jag åkte ut ur kontrollen. I början fanns det enbart vatten och sportdryck men det tillkom även blåbärssoppa och buljong senare. Buljongen var fruktansvärt äcklig men jag drack den alla gånger ändå eftersom jag visste hur viktigt det var att tillsätta salterna i kroppen.

För övrigt hade jag med mig Gel under loppet, men ingen egen vätska. Jag förbrukade de flesta gelen och försökte att ta dem var 45:e minut. Jag tror att gelen hade stor betydelse för min energi nivå under loppet. Jag upplevde aldrig någon hunger under loppet och det måste innebära att jag har kolhydratladdat optimalt. En sista punkt som hade stor betydelse under loppet var att jag enbart behövde pissa två gånger. En gång vid Mångsbodarna och en gång efter Oxberg.

Eldris 9 km:

(placering 3788)

Klockan 15:09 och 81 km avverkade. 9 km kvar och min bästa placering under loppet. Men mellan Hökberg och Eldris vid cirka 14 km kvar hände något som jag inte räknade med. Jag "väggade" med största sannolikhet. Vad det egentligen innebär finns det egentligen ingen bevisad förklaring för men "Väggen" (så som jag förstått det) kommer när glykogenet i musklerna tar slut, när levern är rensad och när njurarna i ren desperation försöker pressa ut lite glukos i systemet. Alla försök till högintensivt fysiskt arbete är förgäves. Detta var något jag aldrig varit med och upplevt tidigare och det kom väldigt oväntat, nästan plötsligt. Jag tog mig framåt, men det gick betydligt långsammare. Smärtan i händerna hade också kommit tillbaka. De sista 14 km var de längsta 14 i mitt liv och kändes som jag inte kom någonstans. Det var även här efter Eldris som jag tappade ganska många placeringar: 133 stycken.

Mål Mora:

(placering 3921)

Tid: 7:56:31

Total medelhastighet: 11,33 km/h

Klockan 15:56 och äntligen i mål. Så mycket känslor och lättnad, var varken glad eller besviken. Kunde knappast få fram ett leende när jag skulle ta en bild efter målgången. Men i mål var jag. Vad har min träning gett för resultat nu då? Jag känner att även om jag inte har åkt ett Vasalopp tidigare så hade jag relativt god uppskattning över min kapacitet i ett långlopp - men förutsatt att det skulle vara mycket bättre förhållanden än vad det var. Jag hade troligen som de flesta andra dåliga förutsättningar för att genomföra ett lopp i dessa förutsättningar. Jag hade aldrig tidigare tränat i liknande förhållanden eller upplevt dem för den delen. Träningslägret i Orsa är troligen så nära förutsättningarna på Vasaloppet jag kan komma. Det skedde saker under loppet med min kropp som jag var helt oförberedd inför och frågan är om samma sak hade skett i bättre förhållanden.