Sista förberedelserna

Fyra dagar kvar tills Vasaloppets äntligen rivs av stapeln. Tre dagar av vila återstår. Hur har de senaste veckorna sett ut? Hur känns det inför loppet? Den 4:e februari gjorde jag senaste uppdateringen. Där redogjorde jag bland annat för en känsla av att jag var övertränad och allmänt sliten. Jag valde att förändra mitt huvudsakliga träningsinnehåll och det har under några veckors tid gett goda resultat. Den stora förändringen var att jag minskade träningsvolymen, men höjde intensiteten. Däremot har jag trots dåliga snöförhållanden genomfört flera kvalitativa långpass (drygt 3 h vardera) där jag bland annat kombinerat löpning och skidor. Men överlag har förändringen haft en genomgripande effekt, åtminstone vad känslan säger.

Den 10:e februari deltog jag i XL-bygg slingan i Sya. Det var till en början osäkert på grund av väderförhållandet och föret, med det visade sig vara ett bra beslut och en grymt bra genomkörare. Förvånansvärt fick jag en sämre tid än i Nässjö, men en bättre placeringen och en snabbare snittid - lite förvirrande, men det kändes i vilket fall bra. Klisterföre blev faktiskt något jag tyckte var riktigt bra.

Sedan dess har jag i stort sett enbart tränat på som vanligt, men där träningen bestått mer av löpning än tidigare eftersom snön smält bort helt. Att åka till exempelvis Boxholm och åka 2 h på konstsnöspåret är inte alla gånger särskilt tilltalande. Men efter att mer kontinuerligt tränat löpning har det gett resultat. Kroppens förmåga att ligga nära V02max känns otroligt bra inom löpningen och slog exempelvis personligt rekord på en 7,2 km runda när jag beslutade att genomföra ett testrace. Slog tiden med hela 2 min, vilket är ganska mycket på en sådan sträcka. 28 minuter blev tiden.

I söndags (24/2) vaknade jag med skräck i kroppen. Kände mig mycket krasslig med en kliande hals och en trött kropp. Kände mig tvungen att testa hur kroppen kändes (om det skulle släppa) och prövade därför att åka skidor i Boxholm. Kände ganska omgående att det var något fel med kroppen och kände mig mer eller mindre sjuk. Min återhämtningsförmåga var kraftigt nedsatt. Var självklart mycket oroad över att det skulle hålla sig kvar och att det skulle vara avgörande för loppet. Jag avbröt passet och vilade resten av dagen. Mirakulöst vaknade jag på måndagen utan några symptom alls. Min kropp är ibland helt enkelt fantastik om jag får uttrycka mig så.

I Tisdags körde jag sista hårda passet innan loppet. Det blev vanliga stakintervaller men jag körde 14 x 500m till skillnad från 12 x 500m som jag vanligtvis kör. Kroppen kändes rent ut sagt urstark, 14 intervaller utan problem på rekord tempo - drygt 1.55 min i snitt-tempo, jämfört med 1.58 som jag vanligen brukar behöva slita rejält för. Vad jag främst tror har betydelse i den stakningen jag utför nu är tekniken. Jag har ständigt och disciplinerat strävat efter att förbättra min teknik, eftersom jag vet att det är bland de viktigaste delarna inom skidor. Min teknik har därför förbättrats mycket under de senaste månaderna. Jag upplever att jag nyligen har "knäckt koden" inom stakningen och att den sitter väldigt bra. Därför åker jag både fortare och energieffektivare i min stakning. Jag har klippt ihop en enkel video som illustrerar min utveckling i stakning under ett halvt års tid. I början är verkligen min stakning urusel (så dålig att det blir smärtsamt att kolla på det) och jag gör av med så mycket mer energi än vad jag gör i den sista delen av videon, där jag både åker mycket fortare och förbrukar mindre energi - vilket är den nästan största grundpelaren i skidåkningen, ÅKEKONOMI! Jag vet att jag gör mer rätt än fel i den sista delen av videon och min åkekonomi är tveklöst förbättrad. En stor konstrast jämfört med när jag började staka på stakmaskin.

Nu de sista dagarna är det mycket vila och sömn som återstår. På lördagen blir det troligen lite test av skidor eller en kort jogging tur, enbart för att skaka av mig allt stillasittande på vägen upp i bilen.

Hur planerar jag mitt lopp nu då? Hur ska jag åka 9 mil så snabbt som möjligt?

Det är svårt att säga, jag har som längst åkt 52 km - på rullskidor, 40 km som längst på snö. Men jag hade i vilket fall inte åkt längre under ett träningspass då det är tiden och inte sträckan jag räknar. Så som väderprognoserna lyder inför söndag i sälen är det inget drömscenario - minus 4 grader och snöfall. Det betyder att det kommer att vara tröga spår och det kommer inte att gå särskilt snabbt, eller inte så snabbt som jag hade hoppats på. Jag har drygt 7000 deltagare bakom mig och drygt 7000 framför mig i mitt startled då jag startar i led 5. Jag hoppas att jag väljer bra vägval de första 3 km så att jag inte förlorar allt för mycket tid. Så länge som föret är bra är jag inte orolig över att hålla en ganska hög och jämn fart i stakningen, då jag vet att det är min styrka och jag inte blir så sliten i stakningen så tidigt. Det är istället diagonalåkningen jag har stor respekt för då jag inte åker särskilt tekniskt bra och att det därför sliter mycket på krafterna. Frågan är som tidigare nämnt inte om det kommer att göra ont, utan när det kommer att börja göra ont. Jag vet att delar av Vasaloppet kommer att bli fruktansvärt plågsamma, främst slutet, men jag ska i vilket fall ta mig fram i mål. Under loppets gång planerar jag att utnyttja alla vätskekontroller till fullo, men på ett effektivt sätt. Jag ska också lära mig de olika stationerna utantill så jag vet hur lång bit jag har kvar. Det är en viktig mental bit under loppet.