Bakgrund

Vad har jag för tidigare erfarenhet av träning? Vad har jag för förutsättningar och hur mycket till nybörjare är jag? Jag har alltid tränat och rört på mig, daglig fysisk aktivitet värdesätter jag grymt högt. Precis som många andra gick jag på friidrott som liten, däremot var det aldrig någon fotboll, innebandy eller hockey på min fritid som många andra pojkar tränade. Förutom friidrotten (nu talar vi om 6 - 11 års åldern) var det kanske en och annan "löptur" (gjorde det väl inte helt frivilligt) med familjen i illernreservatet. Den där löpturen som jag genomförde var väl mer eller mindre en önskan i min fars ögon att bli som han var när han var liten. Hursomhelst så var träning något som var både tvång och roligt när jag var liten, man reflekterade helt enkelt inte över varför man sprang de där 100 metrarna eller varför man stretchade och töjde innan träningen var slut. Varken jag eller mina föräldrar hade förväntningar på att jag skulle hängiva mig till en sport och bli bra på det, jag tog inget på allvar.

Fortsättningsvis har jag genom åren kontinuerligt tränat löpning och vid sidan av innebandy (som egentligen inte ens är värt att nämna). Mitt sätt att träna på den tiden gav ganska lite och det var inte förrns första året på gymnasiet jag började träna lite mer seriöst genom löpning. Jag blev visserligen bättre och för lite mer än ett år sedan trappade jag upp löpträningen ytterligare - men bara under en kort period. Det fanns nämligen ett problem med mitt sätt att träna tidigare. Jag tränade alldeles för enformigt. Det var enbart löpning, löpning löpning - ingen styrka, knappt någon variation mellan passen. Det var helt enkelt allt mellan korta till långa distanspass 5-6 ggr i veckan. Jag utvecklades i början, det finns det inga tvivel om. Jag deltog ex i några av mina första motionslopp med ganska god framgång, blev tex placerad tredjeplats i herrar 10 km med tiden 41,42 - något som med tiden har blivit en utgångspunkt för att se hur jag utvecklas med min träning.

Återgående till att mitt tidigare sätt att träna medgav problem. Löpning sliter mycket på kroppen. Det finns ultrarunners och marathonlöpare som är galet duktiga och för dem är enbart löpning inget som de blir sämre av. Hursomhelst fick jag en belastningsskada i ena knäet. Dessutom var jag mycket smal på grund av mina träningsmetoder, det var däremot inget jag bekymrat mig om eftersom jag alltid varit tunn. Men om vi ska låta oss vara uppriktiga så blir även det ett problem när du börjar gymnasiet och befinner dig i en situation där du bryr dig om vad andra tycker om dig. Tränar man dessutom något som enbart främjar din "tunnhet" stärker det inte motivationen. Så för cirka ett år sedan slutade jag att löpträna som jag tidigare gjort för att sedan börja styrketräna, eller snarare gå till gymmet som många andra. Jag slutade inte helt med löpningen, men jag drog ner drastiskt på mängden, det kanske bara blev 1-2 konditionspass i veckan. När jag reflekterar över det idag förstår jag inte hur jag kunde vara så bekymrad över hur jag såg ut, men idag är det inget jag ångrar utan jag har enbart vunnit på det.

Sedan kom vintern och snön och jag styrketränade i början väldigt frekvent och det gav snabbt resultat. Jag drog även fram mina "gamla" skidor och tränade därigenom lite kondition på helgerna. Men med tiden ifrågasatte jag vad det verkligen var jag vill träna. Konditionsträning låg mig fortfarande varmt om hjärtat och i nästan samma veva blev jag tillsammans med en vän driven till att anmäla mig till Vasaloppet 2019. Med oro över att jag hade tappat mycket av min kapacitet började jag träna kondition något mer frekvent, men insåg fort att knappt något hade förändrats. Att träna styrka (framförallt stabiliseringsmuskler såsom bål och rygg) har givit otroligt mycket och gjort mig till en bättre löpare och framförallt givit goda förutsättningar för skidåkningen.

Efter anmälan till Vasaloppet blev det här med konditionsträning helt plötsligt mycket seriöst. Det räckte inte bara med att jag var ganska bra på att löpa, utan jag måste dessutom utvecklas inom skidåkningen. Men jag har tagit jättekliv!

Tänkte låta dessa bilder illustrera vad det är jag pratar om. Båda är tagna med precis ett års mellanrum. Bilden åt höger var mitt första lopp (10 km) med tiden 41,42 - där tränade jag som jag gjorde förr. Bilden åt vänster är från i år när jag otippat vann samma lopp (tranåsloppet) på samma sträcka med tiden 40,34. När vi talar om en sådan sträcka är 1 min ganska mycket. En utveckling jag är otroligt stolt över och det intressanta är att jag inte tränade alls lika mycket löpning som tidigare. Men jag hade däremot förstått innebörden av hur du tränar för att bli bättre. Jag kommer längre fram gå in på hur min träning ser ut och hur jag gör. Detta ger förhoppningsvis en inblick för mina tidigare erfarenheter till där jag är idag.